torsdag 25 augusti 2011

Livet går vidare...



Dagarna går och vi med dem...

Det har varit ett par dagar nu med mycket att stå i. Många saker att fixa så att pappa får det bra framöver. Mammas dödsannons är i dagens Piteå-Tidning, så nu är allt så definitivt.
Mamma finns inte mer... Tårarna trillar, men det är tårar av lättnad och saknad. Vetskapen om att hon har det bra där hon är nu, gör att det går så mycket lättare att leva vidare...

Nu när lugnet börjar lägga sej, så känner jag både kroppen och knoppen är alldeles tomma. Värken gör sig påmind, men nu laddar jag batterierna för det som komma skall... Jag är inte den första och inte heller den sista, som kommer att gå igenom detta. Och med goda vänners hjälp såfixar jag detta...

Därför avslutar jag detta med att tacka så hemskt mycket för alla era varma kommentarer. Det värmer ända in i hjärteroten, att veta att jag finns i mina cybervänners tänkar. Jag har försökt att lämna ett personligt tack i era bloggar, men jag kan ha glömt någon. Det är inte gjort med mening utan det har väl bara blivit så. Men ett STORT tack till er alla!!!

Kram // Kikki

13 kommentarer:

Gittans Pysselsida sa...

Ja,,så är det ju , att livet måste gå vidare ....skönt att höra att du har din pappa kvar...han har det säkert jobbigt också.
Kram till dig och hela familjen
// Inga

Marita Johansson sa...

Ja livet måste ju gå vidare.
Hur det än är så känns det något bättre när allt är klart.
Men saknaden finns kvar.
Miste själv min far för 11 år sedan.

Kramisar

onkis sa...

Jag miste min goa morgar nu i sommar,men han slapp lida allt för mycket och jag vet att han har det bra där han är nu utan besvärligheter.
Men visst är det tungt..
Kramar!

Unknown sa...

Visst går livet vidare, men det är jobbigt.
Min pappa gick hastigt bort för 1 1/2 år sen och tycker fortfaranda att det är jätte ledsamt,
Kanske inte varje dag men ofta.
Kram Elin

Lena B E sa...

Jag beklagar sorgen.
Så tråkigt att din mamma gått bort, men som du själv 'säger' hon har det bra nu och slipper lida mera, slipper ha alla plågor och krämpor.
Du får försöka tänka på det fast jag vet att det är svårt att göra det just nu.
Men det är väldigt jobbigt att mista sina föräldrar, dom har ju liksom "alltid" funnits där.
Min pappa dog för 15 år sen och mamma för 8 år sen och det är väldigt tomt utan dom, men det går.
Men saknaden finns kvar och jag tror aldrig den försvinner nån gång.
Var rädd om dig vännen.
Tänker på dig.
Massor med styrke kramar från Lena

Lena sa...

Hej på dig Kikki!
Ja du, livet går vidare, det måste göra det. Tomt blir det och saknaden är stor. Båda mina föräldrar är döda och nu får man leva på alla vackra minnen man har. Sköt om dig. stor kram Lena

Lilla Pyssel Inger sa...

Du har helt rätt min vän livet måste gå vidare och det gör det också!
Du får trösta dig med tiden ni fick tillsammans alla underbara minnen och upplevelser å vara tacksam för det som ni fick.
Var rädd om dig och ha det så bra du bara kan ha det!!!

MASSOR MED STORA VARMA KRAMAR TILL FRÅN din lilla vän Inger:)

Titti sa...

Hej min goa vän.
Din bild på solrosen är bedårande och säger mycket...
Hoppas att du kan ta nya tag igen, för tankarna finns där och din Mamma har inte ont längre utan tittar ner på dig med ett stort leende. Ha det så gott du min vän. Jättekram från Titti

Carina sa...

Bäst du laddar batterierna för allt kul vi ska göra i höst... ;o) Det är trevlig att höra din röst emellanåt, jag blir så glad av den! Kramen

Titti sa...

Hoppas på dina fina kort...Längtar
Kram Titti

Lene sa...

Hej Kikki!
En liten hälsning bara! Hoppas du får skaparlusten tillbaka snart!
Kram lene

Britt-Inger sa...

Tack för titten ;O)
Ja, det är konstigt att livet går bara vidare, dagarna går...och än om man vet att man inte är ensam om detta så värker det i alla fall, länge....Tur det finns vänner i sådana här perioder i ens liv, som lyssnar...
Har nog hört att det blir lite pyssel för dig framöver som man gläds över eller hur ;O)
Hoppas din dag blir bra (utan värk) och Trevlig Helg!!!
Kramar, Britt-Inger

Annelie sa...

Hej! Har ju inte hunnit lära känna dig ännu, men vill beklaga din sorg. Förstår att det är en tung stund för dig nu.
Ta hand om dig!
Kram Annelie