Texten talar om precis de känslor jag hade denna gången. Och jag kan fortfarande minnas så glad jag blev över att pappa också steg upp, trots att han inte sovit många timmar...
Jag är en riktig känslomänniska, så det knyter sig i bröstet och ögonen fylls av tårar, när jag ser bilden och minns tillbaka. Nu är ju både mamma och pappa borta, så nu är det minnena som är kvar.
Nu ska jag fortsätta ställa fram alla mina tomtar. Har skype-pysslat med min goa vän Anna, samtidigt som jag hållit mina tummar och tår för mina andra goaste vän Carina. Hon har nämnligen gjort en titthålsoperation i sitt onda knä, så nu hoppas jag att farbror doktorn har lagat det! Väntar bara på att hon ska höra av sej att allt gått bra. Kramen till dej Carina :-)
Vi hörs!
Tjillevipp//Kikki
7 kommentarer:
Ja du det gäller att samla på minnen tillsammans. Vi är lika varann när vi är lite "känslosamma" tror jag;)=Bevis på en inre styrka.
Kram o tack för idag
Så fint!! Jag har ju haft förmånen att träffa din pappa, han verkade vara en riktigt härlig person. Tack för tumhållandet, det hjälpte nog. Kramen
Va mysigt att ha så fina minnen.
Ha det så bra.
Kram!
vilket härligt minne =)
Underbart minne och på ett väldigt härligt sätt dokumenterat
Vilket fantstiskt kort!! Jätte fint och förstår av texten att du har starka minnen från det kortet!!
Kram till dig, Annacarin
Härligt kort och fint med minnen , de försvinner aldrig.Kalla kramar från Titti
Skicka en kommentar