onsdag 22 augusti 2012

Min älskade pappa...

... har nu lämnat detta jordeliv. Hans kamp mot lungcancern är nu över, och han får återförenas med mamma. Lördag morgon den 18/8 drog han sitt sista andetag. En dag före årsdagen av mammas bortgång, och gullebarnet Nellys dopdag...
Livet är inte lätt att leva, men det är det ingen som sagt heller... Nu är det bara att bita ihop och fixa detta också, men det är tungt...


                                                    Du ledde oss varsamt i bardomens år.
                                                    Du gav oss den kärlek en far blott förmår.
                                                    Du lärde oss se, på vår framtid med tro.
                                                    Att lyckliga dagar, en gång skulle gro.
                                                    Vi tackar dej far, för den kraft du oss gav.
                                                    Du var, käre far, vad vi mest höll av.

                                                                    Du fattas oss...


Var rädda om varandra, och krama om dina nära och kära. Man vet aldrig hur länge de finns med oss...

                                                                  Kram // Kikki

4 kommentarer:

Lisa-olsi sa...

Känner med dig,
beklagar sorgen.
Varm kram ♥

onkis sa...

Va tråkigt för er,
men skönt att veta att han är hos din mamma.
Beklagar verkligen ♥
Kram!

Titti sa...

Hej Vännen!
Sorgligt för er alla , men din pappa häller din mamma sällskap.Så mina tankar finns med dig, hoppas allt gick väl med Nellys dop. Ha det gott stora kramar Titti

Annacarin sa...

Hej Kikki!
Det var med en klump i halsen som jag satt och kollade igenom dina inlägg... så jobbigt för er!
Det finns inte mycket man kan säga för att lindra er sorg.
Såg på kortet på din pappa och lilla Nelly. Så skönt hon ligger där och sover, helt trygg med en arm upp!
Ett underbart foto!
Det är som du säger, tungt.
Men du har så sunda tankar och skriver så klokt!
Ta vara på den tiden man har och tala om för de nära och kära man har omkring sig - Att de betyder mycket!
Beklagar sorgen...
Kram Annacarin