Det är en LO som föreställer min första och "gamlaste" vän, min tremänning Anette. Vi tillbringade våra första 6 år på Nomadgatan i Gällivare, men sen så flyttade min familj 30 mil söderut. Till Norrfjärden. Det var en tragedi för oss tjejer, för vi var som ler och långhalm. Det fälldes många tårar det första året, men sen så hittar man ju nya vänner. Fast inget går ju upp mot den allra första "bästisen". Våra liv har varit som natt och dag, och fast vi inte träffas så ofta så har vi så himla kul när det väl sker. Munnen går i ett på oss, som om vi aldrig varit från varandra...
Här framöver kommer det att vara annu mer stiltje på bloggandet än det varit förut. Det händer lite grejer på det privata området. Jag kommer med lite uppdateringar så småningen om, men just nu känns det bara tungt och jobbigt...
Men detta ska jag väl också ta mej helskinnad ur. Jag har ju mina bästa kompisar att gråta ut hos...
Ni vet vilka ni är!
Kram till er alla, och var rädd om era nära och kära. Berätta för dem hur mycket de betyder för er innan det är försent...
// Kikki
1 kommentar:
En fin och varm LO.
Hoppas det lättar upp
i vardagen för dig.
Skickar en varm kram.
Skicka en kommentar